Nattvardsadmittering av unga

– Läronämndens sammanfattning –

Uppdraget har bestått i att redogöra för vad Bibeln och bekännelsen samt svenskkyrklig tradition lär om konfirmation och ålder för admittering av barn och unga till nattvardsbordet. Enskilda exegeters, teologers och fäders särmeningar har vi inte fäst oss vid. Pastorala anvisningar angående tillämpningen av vad Bibeln och bekännelsen lär om denna sak ligger inte på Läronämndens bord: att utforma riktlinjer för tillämpning är främst biskopens, prästkollegiets och Konsistoriets ansvar. Det bör också sägas att vi inte gjort en egen större utredning i ämnet. Vi har nöjt oss med att dra slutsatser utifrån relevanta bibelverser, utsagor i bekännelseskrifterna och kyrkoordningar samt tidigare författade studier i ämnet.

Genom dopet upptas man i Kristi församling och får helt och fullt del av frälsningens gåva. Dopet är en engångshandling. I dopet ger Fadern, genom den Helige Ande, i Jesu namn, oåterkalleliga löften till den döpte som då omsluts av Guds nåd och rättfärdighet.

Dopbefallningen riktas till dem som skall genomföra dopet (Matt 28:19-20). Dock må dopets gåva tas emot i tro. Döps man i en ålder då man kan undervisas om dopets innebörd, föregås dopet av undervisning. Döps man som spädbarn må vårdnadshavarna som önskar att barnet skall döpas, känna till och bejaka dopets innebörd, samt bejaka att barnet senare, genom kyrkans undervisning, får lära känna Frälsaren i vars namn det har döpts.

Konfirmationsundervisning och konfirmation har i de evangelisk-lutherska kyrkorna varit en ordning där framförallt unga som döpts som spädbarn undervisas i dopets innebörd och om livet i Guds församling. Vid konfirmationsgudstjänsten redogör konfirmanderna inför församlingen för trons grunder och mottar under handpåläggning Guds välsignelse att fortsätta sina liv i dopet, omslutna av medkristnas förböner. Efter att ha undervisats i trons grunder och inför församlingen sagt ja till livet i dopets nåd, så admitteras de till HHN.

Konfirmationsundervisningen går tillbaka till husförhören och prästens uppdrag att säkerställa att nattvardsgästerna ägde kunskap om trons grunder, inklusive innebörden i nattvarden, och att de i tro bejakade dessa sanningar. Bekännelseskrifterna lär att ingen må inbjudas till den Heliga måltiden utan att först ha fått svara för sin tro (t ex Augsburska Bekännelsens Apologi, ABA 24:6-9).

Prästen, som på Herrens uppdrag förvaltar altarets sakrament, avgör vem som skall få del av de heliga gåvorna (det gäller alla nattvardsgäster, barn och äldre) (jfr ABA 5; 24:36).

Herren Gud inbjuder till HHN för att stärka den döptes tro och understödja dennes helgelse. Kristna be-höver ta emot HHN regelbundet och ofta. Att inte bruka detta sakrament är att avvisa ett nådens medel Herren instiftat för att vi skall bevaras som Guds barn.

Det är en huvudsak i prästens tjänst att admittera medkristna till Herrens bord och att i mässan, i Herrens namn, erbjuda medkristna det konsekrerade brödet och vinet. Det är angeläget för prästen att uppmuntra församlingsmedlemmar att ta emot nattvarden, i synnerhet då de är i anfäktelse eller då man kan anta att dödens stund närmar sig.

Herren inbjuder till den heliga måltiden döpta som i tro bejakar de grundläggande kristna trossanningarna. Dessa trossanningar sammanfattas inte minst i Lilla katekesen. Nattvarden må tas emot i insikten och tron att jag syndare är frälst av nåd allena tack vare Jesu försoningsverk, att brödet och vinet är Jesu Kristi sanna kropp och blod, mig givet till syndernas förlåtelse, liv och salighet, samt att jag behöver Guds förlåtelse i Jesu namn för att bevaras som Guds barn. Denna insikt och tro förutsätter att man har undervisats i trons grunder. När Herren instiftade nattvarden tog apostlarna, Kristi kyrkas första nattvardsgäster, i instiftelseorden först emot undervisning om nattvardens innebörd. Sedan åt och drack de av brödet och vinet.

Frågan är vid vilken ålder ett barn är tillräckligt moget för att få denna undervisning och insikt. Laurentii Petris kyrkoordning och Martin Luther nämner åtta till tio år som lägsta ålder. 1686 års kyrkolag föreskriver åldern 13 till 14 år. I Martin Luthers skrift Till den kristliga adeln av tysk nation om det kristliga ståndets förbättring 1520 menar Luther att målet skall vara att varje kristen vid nio eller tio års ålder bör känna till hela evangeliet. Både i Kyrkolagen och i Martin Luthers skrifter framgår, att kunskapen som krävs skall stå i proportion till nattvardsgästens förutsättningar att ta till sig kunskap, samt att speciell nöd och längtan efter att få del av brödet och vinet kan göra det lämpligt med avsteg från vanlig ordning för nattvardsadmittering. Konfirmation kan inte uppställas som ett villkor för att få tillträde till den Heliga måltiden.

Ordningen att konfirmationsundervisning avslutas med första nattvardsgång förutsätter vidare att varje konfirmand bjuds in individuellt. Mötet med Herren i brödet och vinet är ett personligt möte med Frälsaren. Därför är det fel att se konfirmandernas första kommunion som ”konfirmandgruppens måltid med Herren” liksom att betrakta familjekommunion som hela familjens möte med Frälsaren. Prästen har att admittera varje nattvardsgäst individuellt.

Församlingen behöver en ordning för undervisning av barndöpta och admittering av barn och unga till nattvarden. Både undervisning och admittering är prästens ansvar. Den hävdvunna ordningen med konfirmationsundervisning, konfirmation och därpå följande första nattvardsgång är i överenstämmelse med läran och kan vara till stor välsignelse. En sådan ordning hindrar inte andra former för undervisning och nattvardsadmittering där så är lämpligt. Vid fastställande av en viss ålder för undervisning och admittering gäller det att göra en bedömning vid vilken ålder barn har förutsättningar att lära sig de grundläggande kristna trossanningarna och ges insikten att ”jag syndare behöver Guds nåd och förlåtelse i Jesu namn för att kunna leva som Guds barn”.

Till sist: Bibeln och bekännelsen lär följande om denna sak.

Genom dopet blir man Guds barn och får del av frälsningens gåvor i dess fullhet. Genom att leva i tron på att ”dopets innebörd är sann för mig”, förblir man Guds barn. Nattvarden är oss given för att stärka dem som genom dopet blivit Guds barn i deras tro att evangeliet är sant för alla och för den döpte kommunikanten per-sonligen. För att få välsignelse av nattvarden må den döpte ha undervisats i de grundläggande trossanningarna inklusive nattvardens innebörd och nytta, bejaka dessa sanningar samt i botfärdig tro på Bibelns Jesus Kristus önska ta emot HHN till syndernas förlåtelse, liv och salighet. Det är prästen, vilken på Jesu Kristi uppdrag förvaltar sakramentet, som admitterar medkristna till den Heliga måltiden. Inte minst för barndöpta behövs en ordning för admittering. Ordningen har i många lutherska kyrkor sedan länge varit konfirmationsundervisning, konfirmation och första nattvardsgång i anslutning till denna. Lägsta ålder då det bedömts att barn kan tillgodogöra sig undervisningen och få nödvändiga insikter, har, i luthersk, svenskyrklig tradition och ordning, varit åtta år. Admittering är prästens ansvar varvid denne beaktar de förutsättningar som den enskilde döpte har vad avser kunskap, insikt och mognad. Var och en admitteras enskilt och inte som del av en grupp eller en gemenskap. En ordning med konfirmation och första nattvardsgång i anslutning till denna utesluter inte att admittering av barn och unga kan ske på annat sätt då så är lämpligt.

För Läronämnden
Patrik Toräng
Jonatan Ådahl

Läronämndens fulla utredning återfinns här: Nattvardsadmitering av barn och unga – konfirmationsålder.

Kontakta oss

Ge en gåva

Våra församlingar