I min förra Hälsning inför sommaren skrev jag om Herrens ansikte och välsignelsen. Jag tänker börja där även denna gång.
Att vara inför Guds ansikte betyder många olika saker. De kompletterar och berikar varandra. Att komma inför Guds ansikte betyder att det inte finns något i vägen mellan mig och Gud. Jag ”ser” Gud och Gud ser mig. Inget hindrar.
Det stora hindret till att komma inför Guds ansikte är vår synd. Den lägger sig som en mur mellan mig och Gud. När synden ligger där ser jag inte klart. Jag fattar fel beslut och går åt fel håll. Vår stora kallelse som kristna är att leva i daglig omvändelse. Det betyder att varje dag komma till Frälsaren Jesus Kristus med sina stora och små synder, sina överträdelser och försummelser och lämna över dem till honom.
I förlåtelsen tar han bort synderna, kastar dem bakom sin rygg, slänger dem som en sten i havet. De är för alltid borta. De är försonade på korset och i förlåtelsen når detta fram till mig. Då finns det inget hinder mellan mig och Gud. Då är sikten klar. Då får jag se på Jesus och han ser på mig. Jag är inför hans ansikte.
Det är där vi varje dag skall leva – inför Guds ansikte. Då har min bön kort väg fram till Gud och det Gud vill säga mig har också kort väg fram till mig.
Inför Guds ansikte får vi lära oss vad Gud vill säga. Han talar ofta tyst och fördolt. Är vi totalt uppslukade av oss själva, uppfattar vi inte det. Då talar Gud för döva öron. När det är fullt av vårt eget, missar vi vad Gud vill säga, göra och ge.
Att vara inför Guds ansikte betyder två konkreta saker i vardagslivet; Bibel och bön. Gud kommer till oss genom sitt Ord. Han har valt det sättet. Det är så Jesus går fram bland människor idag; genom Bibelordet. Där sträcker han ut sina händer och berör oss. Att vara stilla inför Bibelordet är att vara stilla inför Herren. Han är där! Jesus själv är där!
Bönen innebär självklart att bära fram sina önskningar inför Gud. Men det betyder också att vara stilla och tyst inför Guds ansikte och ha en lyssnande öppenhet för vad Gud vill säga. Vi tänker lätt att bönen är att formulera våra behov och böneämnen för Gud. Självklart är det så. Men det är också att bara vara stilla inför Guds ansikte. Detta behöver vi påminnas om, gång på gång.
Psaltaren 119 är en enda lovsång över Herrens ord. Där möter vi just detta att komma inför Guds ansikte. Jag citerar versarna 169 och 170. ”Herre, må mitt rop komma inför ditt ansikte, ge mig förstånd efter ditt Ord. Må min bön komma inför ditt ansikte, rädda mig efter ditt tal.” I nästa vers, 171, kommer resultatet: ”Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.”
Kansli: info@missionsprovinsen.se
Bengt Ådahl, missionsbiskop, biskop@missionsprovinsen.se
David Appell, stiftsprost, stiftsprost@missionsprovinsen.se
Jakob Okkels, provinssekreterare, provinssekreterare@missionsprovinsen.se
Mer info på kontaktsidan
Swish 123 445 32 21
PG 11 36 63-9
BG 5210-8131
Mer info under Stöd oss
Våra församlingar finns utspridda i Sverige. De är i varierande storlek och sammansättning. Gemensamt för dem att Guds Ord står i centrum, och sakramenten förvaltas.